Vi har rätten på vår sida – både juridiskt och moraliskt

Byggnads har lagt en blockad mot ett lettiskt företag som bygger en skola i Vaxholm. Företaget följer inte de svenska lagarna och reglerna.

(Byggnads)

De lettiska byggjobbarna får bara drygt hälften av vad svenska byggjobbare får för samma jobb. Är det rättvist? Är det moraliskt försvarbart? Nej, anser vi i Byggnads. Ja, anser den lettiska regeringen som hotar att dra Sverige inför EG-domstolen för brott mot den fria rörligheten och för diskriminering. Men vem har rätt och vem har fel?

I medierna förs just nu många olika teoretiska juridiska resonemang om vad som är rätt och fel i den här historien. Har Byggnads verkligen rätt att, i juridisk mening, försätta det lettiska företaget i blockad?

Vi har rätten på vår sida – både den juridiska och den moraliska. Principen i EU:s så kallade utstationeringsdirektiv säger att de lagar och regler som finns på arbetsmarknaden i det land där arbetet ska utföras ska gälla. Alltså gäller svenska lagar och regler i Sverige, och lettiska lagar och regler i Lettland. När vi nu tar till stridsåtgärder på grund av att det lettiska företaget vägrar skriva på det svenska kollektivavtalet, följer vi bara lagarna och reglerna.

Om Sverige trots allt skulle hamna i EG-domstolen tror jag, till skillnad från en del andra som uttalat sig i ämnet, inte att risken är så stor att vi fälls. Domstolen tar stor hänsyn till EU:s sociala mål där bland annat skyddet av enskilda arbetstagare betonas starkt. Den fria rörligheten får med andra ord inte ske på bekostnad av arbetarnas villkor.

Det är precis det Byggnads gör – försöker skydda enskilda arbetare från diskriminering och utnyttjande av oseriösa arbetsgivare. Med andra ord, en lettisk byggnadsarbetare ska inte behöva arbeta för lägre lön än en svensk som gör samma jobb i Sverige. Det gäller också omvänt, i Lettland gäller lettiska kollektivavtal. Den här inställningen är alltså inget brott mot EU:s fria rörlighet, eftersom hinder som skyddar arbetstagare är tillåtna.

Vi har svårt att förstå den lettiska regeringens upprördhet över vår blockad av företaget i Vaxholm. Beslutet om utstationeringsdirektivet är fattat i sann demokratisk anda i EU. Lettland som har kämpat för demokrati så länge borde i mina ögon verkligen ha anledning att respektera sådana beslut. Nu hänvisar den lettiska regeringen istället till det så kallade Romfördraget om fri rörlighet för bland annat kapital och arbetskraft. Men inte ens där får de stöd för sin linje, i det fördraget betonas nämligen också att det är förbjudet för ett land att diskriminera utländsk arbetskraft. Och vi diskriminerar inte, utan kämpar för att utländska arbetare ska få samma villkor som de svenska.

Men vi har inte bara den juridiska rätten att agera. Byggnads har också moralisk skyldighet att reagera när enskilda människor utnyttjas och behandlas illa på svenska arbetsplatser. Oavsett vilket land hon eller han kommer från. Och jag önskar att fler orkade lyfta blicken något och även väga in de moraliska skyldigheterna när sådana här historier dyker upp.

Under de senaste åren har jag sett alltför många exempel på hur människor utnyttjas och diskrimineras av oseriösa arbetsgivare. Både när det gäller löner, arbetstider och arbetsmiljö.

Ett exempel som har några år på nacken, men som mycket tydligt visar hur illa arbetare kan behandlas, är händelserna vid SSAB:s koksverk för två år sedan. Efter en olycka där en slovakisk arbetare dödats fick Byggnads möjlighet att se över arbetsförhållandena. Det var mycket värre än vi trodde. De 100 slovakiska arbetarna fick 18 kronor i timmen, medan deras svenska arbetskamrater fick avtalsenliga 137 kronor. Slovakerna fick ingen riktig skyddsutrustning utan tvingades leta i papperskorgarna efter svenskarnas begagnade andningsskydd. De hade heller inga riktiga skyddshandskar, och många hade kraftiga brännskador på händerna med blödande och variga sår.

Tråkigt nog finns det många fler exempel jag skulle kunna berätta om. Men ofta när vi tar upp de problem som många utländska arbetare råkar ut för i Sverige så anklagas vi för diskriminering, och för att vilja stoppa invandringen. Det accepterar jag inte. Att kämpa för rättvisa är inte att diskriminera! Vi gör exakt samma sak när det gäller svenska byggnadsarbetare – värnar deras rättigheter.

Vi gör heller ingen skillnad på utländska och svenska arbetsgivare. Det finns många seriösa arbetsgivare som följer de svenska reglerna och avtalen, och dem har vi gärna ett gott samarbete med. De oseriösa arbetsgivarna däremot, kommer vi att fortsätta att bevaka oavsett om de kommer från Torsby, Riga eller Lissabon.

Byggnads fortsätter också, tillsammans med hela den svenska fackföreningsrörelsen, att arbeta internationellt för att hjälpa arbetare i andra länder att bygga upp fackföreningar och få drägliga arbetsvillkor. Fackliga rättigheter är mänskliga rättigheter!

Vi viker inte från målet att alla, oavsett vilket land man är född i, ska kunna arbeta under bra och rättvisa villkor. Vi fortsätter kämpa för mer ordning och reda på arbetsmarknaden även om det kräver stridsåtgärder.

Hans Tilly
Förbundsordförande
BYGGNADS

Heismontørenes Fagforening, Brugt.14, 0186 Oslo, tlf.: 22-174550, faks: 22-174553,
e-post: heis@heis.no, www.heis.no